I ur och skur

Idag har vi drabbats av väder. Det började igår när vi var på valpkurs och vinden försökte blåsa oss av apellplanen. Som tur var stod det på schemat att titta på film, så vi fick sitta inne och mysa när regnet väl kom. Hastur har faktiskt inte upplevt regn så ofta. Vi har haft blåst och enstak små regnskurar, men inget som idag. Idag var nämligen hela världen blöt och allting luktade nytt och spännande. Hastur upptäckte även en ny fiende: Paraplymänniskor! Hade några av dom kommit närmare hade jag bett dom visa att dom var människor, för dom var nämligen väldigt, väldigt otäcka för en liten valp. Inte så konstigt, vad gömmer dom där under egentligen?

När jag skaffade hund var det viktigt för mig att den ville följa med mig jämt. Även om det regnade. Det kanske låter konstigt, men jag gillar väder. Alltså, när det händer saker. När vinden tar i lite extra, när det åskar och blixtrar eller när det häller ner regn.

Ett annat stort plus är att en får vara ifred, för folk gömmer sig gärna inne. Så då tänkte jag att det var perfekt att gå till rasthagen.

“Det här var mysigt!”

Vi passade på att öva lite av det vi lärt oss på valpkursen. Inkallningen igår gick jättebra, så det körde vi på med idag också. Även lite sitt-stanna kvar och det gick bra det med. Sen la jag en liten godisruta, men det gick sådär.

Sen var det fri lek och om herrn själv får bestämma är det roligaste som finns att gräva. Kameran fick lite vatten på sig och därför är följande bilder lite suddiga.

…jag önskar att det här var en övning för “stå”, men det är det ju inte. Har fortfarande problem med att han bara vill sitta på sin söta lilla rumpa när vi tränar inför utställning.

…och på tal om utställning, Hastur passade på att ge sig själv en lerinpackning…

“Vadå gå hem? Gå hem själv, jag kommer sen.”

Älskar att vi har världens bästa rasthage ett stenkast från där vi bor där det sällan är någon. Och dom gånger jag har mött någon har de snällt väntat på sin tur. ❤